Dagbok

JAG HAR BLIVIT MOSTER!

flattr this!

I dag kom en liten kille. Han är 49 cm lång och väger 3 715 gram. Jag har massor med bilder men av respekt till familjen så behåller jag dem för mig själv.

Jag är superlycklig och världens stoltaste moster.

 

 

En misslyckad gastroskopi

flattr this!

I går var en tuff dag med smärtor, panik och blodprov men slutade fint med snö och bastu!

Det började med en okej morgon men jag var tvungen att fast så jag fick inte äta eller dricka något alls. Det ledde ganska snabbt till migrän då migränen blir asstark när jag inte äter. Halv tolv träffar jag min neurolog för det sista testet efter den avslutade medicinska studien. Får lite nya recept och lämnar ca 20 liter blod.

Sedan har jag lite tid över innan jag ska till Sophiahemmet, det snöar och är kallt och jag har värsta migränen och lågt blodsocker så jag orkar ingenting. Det enda jag gör är att åka till T-centralen, sätta mig på en bänk och sedan titta tomt på folk som passerar. Där sitter jag i ca en timme innan jag pallrar mig på ett tåg och åker.

IMG_20141217_133505

Väl på Sophiahemmet fick jag kliva in i ett rum med två kvinnor som var supergoa. De berättade hur en gastroskopi går till och jag påtalade hur nervös jag var för det här. De sprayade lite banansmakande bedövningsmedel i halsen och jag fick lägga mig ner på sidan. För att göra en lång historia kort så fick jag panik och slet ut slangen två gånger och grät hysteriskt. Vi fick avbryta och jag kommer få en ny tid där jag kommer bli sövd. Phu! Det var en mardröm.

Öm i halsen, för lite kläder och en migrän som pulserade så tog jag mig hem. Åt två lussebullar och drack en Red Bull som belöning och sedan somnade jag i soffan. Men sedan handlade jag, åt pizza och sedan bastade jag och sambon. Så dagen slutade i harmoni kan man säga. Dock vågade jag inte kliva ut i snön, stannade på altanen :-)

20141217_153629

Bokslut och planering

flattr this!

bokslut

Nej fy fan, det handlar inte om ekonomi. Jag måste visserligen göra ett ekonomiskt bokslut med men det lejer jag bort varje år. 

Nej men det är värt att kolla tillbaka på 2014 och planera inför 2015.

2014

Det har varit ett ganska bra år. Jag och sambon köpte hus och jag passade på att skaffa en bil. Vi renoverade och har nu ett superfint hus som är mycket mer värt än vad vi betalade för det. Vi älskar huset och livet som husägare (än så länge).

Jag har gjort roliga saker som:

  • Att testa nya träningsformer (digitala)
  • Hänga på IFA i sista sekunden
  • Varit nära att få ett toppjobb
  • Klippt av mig mitt långa hår
  • Varit domare i Intels kitchen
  • Fått ordning på min migrän
  • Begravt min morfar (inte roligt)
  • Spelat in och visat upp en tv-serie på Expressen, se – Prylorama
  • Bli moster (är det inte just nu men kommer bli innan året är slut)
  • Hållit en föreläsning trots talängslan och scenskräck.
    Och mycket mer…

2015

2015

Vad har jag för planer då? Ja det är svårt. Men några saker har jag bestämt mig för.

Jag har bla skrivit in mig på Itrim och ska göra mitt yttersta för att komma tillrätta med mina kostproblem och gå ner i vikt på köpet. Detta gör jag för att jag själv vill må bra både psykiskt och fysiskt och jag känner mig mer redo än någonsin att göra detta nu.

Arbetsmässigt har jag en plan på en sak jag vill göra och jag vet vad jag definitivt inte vill göra. Det är hela tiden en kamp att bli erkänd i detta land som någon bra skribent, talesperson och expert, mycket för att jag måste jobba heltid med andra saker som äter upp mer än hälften av min tid på ett år. Det är ganska svårt att komma någonvart då. Men jag har inte gett upp än..

 

Skräcken i tunnelbanan

flattr this!

Att känna det som att man kommer bli förföljd och kanske mördad en torsdageftermiddag är inte särskilt kul.

Jag skulle åka hem från jobbet, klockan var strax efter 16.00 och jag sitter på en av bänkarna i Slussen. Vi är kanske 4-5 personer som sitter där och håglöst kollar ut över perrongen. In kommer ett tåg som ingen av oss ska med. Då kliver det fram en man, propert klädd i fina jeans och jacka samt med en stor svart kasse (typ IKEA) över axeln. Helt plötsligt vänder han sig mot oss och stirrar med vidöppna ögon och något riktigt läskigt över sig. Vi på bänkarna börjar kolla på varandra och undrar vad fan som hände.

psycho-4f88982fb323c

Personen gick på tåget och åkte vidare. Jag kände ett slags obehag över människan som inte alls såg påverkad ut (jag har jobbat som ordningsvakt, väktare och civil väktare).

Mitt tåg kommer in och jag går på. Sätter mig längst in i hörnet och tar fram en bok som snabbt sjunker djupt in i. Några stationer senare är det ganska mycket folk och hela min “fyra” är full när jag ser i ögonvrån ett par ben som tränger sig in i vår “fyra” och ganska snart har jag SAMMA persons ansikte millimeter från mitt. Han står alltså framåtböjd och stirrar på mig. Jag blir nästan paralyserad och alla runtomkring ser helt förskräckta ut. Han går snart och sätter sig i “fyran” bakom mig och säger: “-Är det ni som förföljer mig eller jag som förföljer er?”.

Mitt hjärta slår i hundraåttio. Jag tar upp mobilen och letar efter numret till Trygghetsjouren så jag kan ringa om jag känner mig för osäker. Normalt är jag en bråkstake som skriker och slår tillbaka men den här personen kändes så vansinnigt labil och psykiskt störd att jag förstod att jag nu inte ska se på honom än mindre tilltala honom.

Han får ett ryck och slår vansinnigt hårt i stolsryggen så barnen i samma vagn blir rädda och likaså jag då jag inte ser vad han gör. När det är två stationer kvar till min reser jag mig och går bort en bit för jag känner att jag vill ha koll på vad mannen gör och vart han är men jag kan inte då se honom. Anar att han redan gått av då jag inte heller ser honom på min station, ändhållplats.

Jag kan ändå inte slappna av när jag väntar på bussen, varje person som kommer runt hörnet ger mig hjärtklappning och jag håller koll på ALLA som kommer på bussen i fall jag måste vidta åtgärder, men han syns inte till.

Jag blir fortfarande skraj när jag tänker på det.

Phu..