Första gången jag såg dem var lite speciellt. En vän hade en biljett över och jag hade ingen aning om vilka de var. Jag hakade på ändå. Några dagar innan började lyssna på dem och insåg att de var ett av världens bästa band.
Konserten var magisk och balladen “In loving memory” som Myles Kennedy sjöng med enbart en akustisk gitarr var så fin så jag grät.
Sedan dess har bandet varit det bästa jag vet och jag tröttnar ALDRIG på deras låtar. Det går bara inte. Dessutom har ju Myles sjungit med Slash på hans turné, som jag också sett.
I dag är det dags igen. Jag köpte egoistiskt nog bara en biljett för jag skulle minsann gå. Så nu sitter jag här, en mörk och kall oktoberkväll. Ska hem och äta och sedan åka ensam till Fryshuset (Sveriges sämsta konsertarena) för att sedan vara där själv i ett antal timmar. Men det är det är det värt för jag ska få höra på det bästa som finns. Eller ja.. min sambo är ju det bästa som finns. Hans bongotrummande slår allt. 🙂
Blev retweetad av bandet i dag!
