Det är svårt att förstå för mig och då även för er. För ett år sedan var min näst största skräck i livet att tala inför folk. Spindlar överlag ligger på första plats över saker jag är rädd för.
När jag då för ett år sedan fick förfrågan om att tala om wearables på 30 minuter inför ett stort gäng IT arkitekter så sa jag ju omedelbart NEJ! Herregud, det kan inte jag. I samma veva som jag skickade svaret på mail om att jag inte kunde på grund av rädsla så vart jag så arg på mig själv. Här får jag värsta chansen, någon vet vem jag är och vill att jag ska komma och tala på deras konferens. IDIOT!
Jag ventilerade min frustration på Facebook och möttes av en hord människor som påtalade att jag skulle klara det galant och att det enda sättet att komma över en rädsla är ju att utsätta sig för den.
Senare samma dag mailade jag tillbaka och berättade om min skräck men att jag väldigt gärna vill göra detta. Så de gav mig chansen att öva hos dem och det är jag evigt tacksam för. Jag var fysiskt sjuk inför den första gången men skönt pirrig nu den andra gången.
För i dag var jag och talade om wearables igen. Nu pratade jag bara inför 17 personer som är chefer i smyckes- och klockbranschen. Det härliga var att det var allt från 30 åringar till 80 åringar och de var väldigt intresserade och vi diskuterade väldigt mycket. Mina 30 minuter blev mer 45 minuter men det var det ju dem som styrde över 🙂
Så nu kan jag slappna av när jag avverkat två stora saker på kort tid.