I lördags kände jag att jag blev väldigt andfådd. Jag kunde inte gå rakt fram eller prata utan att flåsa väldigt mycket. Det blev värre på söndagen och när jag gick till jobbet på måndagen var det ohållbart. Jag är under utredning för ett par andra saker via en läkare som jag då ringde men inte fick tag på. Så jag kämpade mig genom måndagen och tisdagen. På tisdag lunch åkte jag hem på lunchen och på väg tillbaka till jobbet ringde läkaren mig. Han hörde hur jag flåsade för livet bara jag pratade med honom så han bad mig komma in.

Han kunde inte förstå vad det var så han remitterade mig till akuten, som låg tvärs över gatan från hans mottagning. Så jag gick dit, de tog några tester och såg att min vilopuls låg på över 100. De kunde inte heller förstå vad det var och det slutade med att jag blev inlagd. Inte riktigt vad jag hade planerat.

De tog EKG, datortomografi av lungorna, ultraljud av hjärtat, spirometri och rutintester tre gånger om dagen. Så på torsdag eftermiddag kom domen.

Jag är frisk! Det kändes både väldigt bra att det inte var något allvarligt fel men också lite ledsamt att de inte såg något annat när jag ändå mår så dåligt. Men deras teori var virus bronkit.

Så i stället för att ligga på sjukhus kunde jag legat hemma i soffan och kollat på film i tre dagar. Fy fan..

Men skönt att det är över och att både hjärta och lungor är friska.