Recension av Dirty Dancing på Chinateatern

Japp. Jag gick ju själv eftersom hela världen redan sett den utan mig. Men det gjorde inget. Slapp ju vara social och prata med någon på hela kvällen. Dock skämde jag ut mig. Hittar min rad jag ska sitta på, det sitter redan en del folk där men jag ser en massa tomma stolar i mitten och på min biljett står det HÖGER, MITTEN. Jag tar av mig stora jackan och ber om ursäkt och alla får ställa sig medan jag makar mig in och när jag är i mitten blad de tomma stolarna upptäcker jag med fasa att jag absolut INTE ska sitta just där. Den skammen. Jag kliver lite ograciöst över den främre bänkraden och ålar mig ut och inser att jag skulle sitta på den yttersta tomma platsen.

Men musikalen då.

Negativt:
Man märkte ganska tydligt att ingen vad bra på allt. Vissa kunde agera, andra sjunga medan de flesta kunde dansa.
Dialogerna var sällan bra, trots att de sagt dem över 300 gånger.

Positivt:
Dansarna var fantastiska.
De tre som sjöng var också helt fantastiska.
Hur man bytte scener och hur all teknik fungerade var enastående.
Och hela storyn var bra och sammanhängande och man sögs in i dramat mellan Frances “Baby” Houseman och Johnny Castle.
Linus Wahlgren var med…

I helgen spelas de sista föreställningarna och jag är så jävla glad att jag hann se den.

dirty-par dirty-par2

About author

Åsa Wallenrud

Med över 10 års erfarenhet som skribent inom teknik, prylar och bilar levererar jag nyheter och tester baserat på vad jag gillar och använder. Bloggen är helt oberoende, inga betalda samarbeten sker, och jag skriver med ett lättare språk för att alla ska känna sig inkluderade. Hitta mig på alla sociala medier med mitt vanliga namn och hör gärna av dig om du har något på hjärtat.

Your email address will not be published. Required fields are marked *