I går var första gången för mig på många sätt. Första gången på bana i en riktig tävlingsbil. Första gången i en Legendsbil. Första gången jag hade mina egna racingkläder osv.

Jag har tidigare berättat om vårt familjeteam Aaron racing där 9 månaders grabben är teamchef. Föraren är Tomas Berg och han har ägnat mesta delen denna sommar med att fixa bilen så den ska passa honom. Varje gång han kör hittar han nya saker som behöver korrigeras, bytas eller så. Det har varit en utmaning med tight budget, familj och jobb men vi har alla tillsammans dragit vårt strå till stacken så det i alla fall har varit genomförbart. Vi har alla askul oavsett vilka roller vi har under racingdagarna.

I går var det dock lite annorlunda då jag hyrt en egen bil!! Japp, jag körde en egen bil på banan. En av huvudkaraktärerna för Legends i Sverige har flera bilar som han gärna lånar ut och jag tog chansen i går. Har aldrig suttit i en sådan bil, vet inte alls hur den funkar, hur man växlar eller något. Men jag älskar utmaningar och alla som är delaktiga i Legends är så oerhört sköna och inkluderande. De tycker det är kul att fler testar och framförallt att kvinnor gör det.

För mig gick det… ASBRA! Jag fattade galoppen direkt så att hantera bilen som var mitt största orosmoln försvann direkt och i stället kunde jag koncentrera mig på kurvtagning och annat. Det var väldigt häftigt. Så klart På banan i dag var vi totalt 25 bilar så alla fick under en timme öva och känna på bilarna sen var det två kval strax efter varandra och sedan två tävlingar. Normalt hade man delat upp gänget på två så man bara körde ett kval och en tävling men nu fick alla köra allt. Så jag var med på en del av övningstimmen, de två kvalen och en liten del på första tävlingen. Det började nämligen regna under det andra kvalet och jag märkte direkt hur halt det blev och hur svårt jag hade att hantera det som ovan förare. När första tävlingen startade öste det ner vilket gör att man inte ser ett skit. Bilen är kompakt, man sitter lågt och vindrutetorkare existerar inte. Inte heller sidofönster.. 🙂 Så jag bröt eftersom jag inte tyckte det var roligt då.
Jag är oerhört stolt och lycklig efter detta och jag skrattade och skrek av lycka i bilen mest hela tiden. Jag kom absolut sist men mitt snabbaste varv var bättre än jag trodde och jag var inte långt ifrån den näst sista 🙂
[bctt tweet=”Men jag var bäst på att komma sist, det är också en bedrift!”]


