Min sambo fick biljetterna i julklapp och igår var vi där. Det var ensemblens femte spelning och det var en (tror jag) fullsatt salong.
Intiman är en väldigt mysig lokal men saknar sittplatser och “häng-bord” så det är lite jobbig stämning innan när alla står på varandra. Sedan får de inte sälja alkohol innan föreställningen pga deras tillstånd. Ja,ja.
Första akten var spretig, saknade humor och man upplevde att alla inte var på sitt bästa humör. Andra akten vart betydligt roligare med många gapskratt. Men genom hela föreställningen så var det de tre som inte står med stora bokstäver på affischen som levererade. Henrik Hjelt och Mikael Tornving var trötta och oengagerade. Kändes mycket som att de inte ville vara där och bara rabblade sina repliker. David Batra var många gånger briljant men tappade ord och kändes också som om han var lite trött. Dock så var hans roll att vara väldigt dryg, sarkastiskt och inte le en enda gång.
Men hjältarna var Anton Lundqvist och Kim Sulocki som gjorde att man hängde med, engagerade sig och skrattade gott. Sen har vi Andreas Andersson som var magisk. Han hade flera roller men var på scen nästan konstant, dock sa han mest ingenting men levererade tusen gånger mer än de tre “stjärnorna”.
Nej, det blev en lite suck.
Jag ger den tre av fem mustanger.
