På kort tid har två jobb jag verkligen velat ha, glidit mig ur händerna. Jag känner hur hoppet rinner iväg, hur självförtroendet rasar.
Jag har alltid tyckt att jag varit en stark person som reser mig snabbt, borstar av knäna och börjar om. Men nu är jag lägre än någonsin. Kanske ska jag svälja mina drömmar och lägga ner hela frilansgrejen och bara vara någons jävla assistent resten av livet. Inte tänka, inte känna, inte vara glad! Där känns det som jag är just nu. På botten. Inte värd något, kan inget, ingen vill ha mig!
Men men.. Nu ska jag bädda ner mig i soffan, äta min jävla Itrim bar och hoppas att någon kommer tycka att jag är värd bättre någon gång i mitt liv.
Lista på Rättivseförmedlingen angående motorskribenter
Lista på Rättivseförmedlingen angående teknikskribenter
