Jag har kronisk migrän. Fick diagnosen för cirka två år sedan. I över 28 år har jag lidit av dygnet-runt huvudvärk och sprungit hos läkare som varje gång klappar mig på huvudet (fysiskt eller mentalt) och ber mig vila lite och ta en alvedon. Det är på grund av er som jag hamnade i ett missbruk av värktabletter i ungefär 25 år. 

Min sjukfrånvaro blev högre och högre med åren. Min lust att leva var vissa stunder obefintlig. Jag ville inte umgås med folk, vågade inte planera saker på kvällarna och gick aldrig hemifrån utan minst ett rör Bamyl Koffein och en flaska vatten. Så klart hjälpte tabletterna inte ett dugg men psykologiskt klarade jag mig inte utan.

Det är så vansinnigt att läkare på vårdcentralerna ALDRIG ens kom på tanken att det kunde vara migrän, hjärntumör eller annan sjukdom som ger huvudvärk? ALDRIG att de ens tänkte i dem banorna.

En dag för cirka två år sedan kom jag till jobbet och min chef frågade hur jag mådde (klassisk morgonfråga) och jag berättade att jag är så yr och illamående att åka tunnelbana till jobbet är den största utmaningen just nu. Han sa att yrsel kan sitta i nacken, testa en naprapat. Jaja tänkte jag men la ut en fråga på Twitter om de hade tips på bra naprapater. Fick ett namn som jag sökte upp och bokade tid hos. Hon var superhärlig och lyssnade på varenda ord jag sa. Hon gick sedan igenom kroppen och rättade till lite galna saker och vi bokade ett återbesök. När jag kom tillbaka så berättade jag att det inte var mycket bättre och hon blev helt bestört. Hon sa “-så där kan man ju inte leva” och tipsade mig om en neurolog som driver privat praktik vid S:t Görans sjukhus. Jag kontaktade honom och fick en tid, besöket kostar strax under 1 000 kr men jag var villig att testa det mesta.

Han bad mig berätta om mina olika typer av huvudvärkar och mitt allmänna tillstånd. Efteråt berättade han att jag led av tre olika huvudvärkar.

1. Migrän
2. Stress
3. Beroende

Hans lösning var först att börja äta en tablett som heter Saroten, den skulle trappas upp, och när jag åt tillräckligt många skulle jag avgifta mig själv från värktabletterna. Så jag bestämde mig att en fredag var en bra dag att börja. Tog värktabletter på torsdag kväll men inget på fredag morgon. Framåt eftermiddagen började jag må vansinnigt dåligt och drog hem lite tidigare (min chef visste vad jag höll på med). Sedan låg jag i sängen i säkert ett dygn och spydde ut allt jag hade och lite till. Men när jag sen vaknade till liv igen mådde jag fantastiskt bra!! Det var som att födas på nytt.

Just nu är jag inne i en fas där jag testar mediciner som ska vara långtidsverkande. Det vill säga mediciner jag ska äta varje dag i resten av mitt liv för att dämpa uppkomsten till migränen. Jag är inne på sort två och har ännu inte trappat upp till den nivån jag ska ligga på men det är redan mycket bättre. Vissa dagar kan jag vara helt smärtfri och det är en häftig upplevelse. Man blir lite öppnare och gladare och mer social. Men fortfarande sitter rädslan i att jag ska få migrän så fort jag ska göra något viktigt så jag tar det ännu ganska lugnt..

Det finns hopp!