Världen. Världen är inte en vacker plats just nu. Det fanns en annan tid då den inte heller var vacker (världskrig). Jag levde inte då. Men jag lever nu, tyvärr.
Att möta rubriker som “vansinnesdåd, terrorattack och masskjutningar” är i dag vardagsmat och det skrämmer mig en del att jag liksom ögnar igenom nyheterna och rycker på axlarna. Det har blivit vardagsmat liksom. Hur kan man bli så hjärtlös att man utför dessa dåd? Hur kan man bli så hjärtlös att man bara ögnar igenom tidningarna? Man orkar liksom inte längre. Man blir utmattad av att vara rädd, att bara vänta på nästa attack och på att fundera om det är säkrast hemma i sitt eget hus eller om man vågar åka på semester?
Jag vill inte vara rädd, jag vill inte bara rycka på axlarna. Jag vill så klart göra vad jag kan för att stoppa och förhindra dessa dåd men hur då? Jag känner mig maktlös. Jag känner mig fånig som funderar på om jag ska plugga eller inte medan andra funderar på om deras familj lever eller inte.
Nej, världen är inte en vacker plats just nu. Men jag hoppas att det inte blir värre, men det blir det säkert.
Å