Jag har så svårt att förstå hur en människa kan må så dåligt att den enda utvägen är att inte finnas till längre. Hur kan det gå så långt att man inte kan finna något egenvärde?
En person jag länge följt på twitter valde just att inte finnas längre. På twitter var hon alltid upprymd, småkär, arg och bara sitt underbara själv. Hon körde lastbil vilket var det bästa hon visste och jag fick ta del av den hårda världen där kvinnor fortfarande är väldigt utsatta.
Ingenstans kan man läsa in att hon inte mådde bra. Det är det som är så himla jobbigt att de som mår sämst inte visar det medan de som pratar om att inte vilja finnas längre det är dem som nästan aldrig gör verklighet av det.
Twitter är i sorg, jag är i en slags sorg, jag kände henne ju inte men om man följt någon i många år så känns det lite när denne person inte längre finns.
Hanna, leta upp min pappa där uppe, han är en hyvens kille och jag hoppas du får köra härliga lastbilar.
Du är saknad.
