Ja det kan man fråga sig. Varför åker man till Gambia och hur var det att komma ner till Afrika? Jo det ska jag berätta nu.Jag gjorde min praktik för drygt två år sen på Ving och fick lite vänner där. En av dem la upp en bild från ett hotell för knappt ett år sen och jag frågade var det var. Vi kollade upp det och frågade honom om han kunder rekommendera det och vips så var det bokat.Det är ett Vinghotell med all-inclusive (om man vill) på stranden en bit utanför Gambias huvudstad Banjul.Men jag tycker vi börjar med resdagen, för den var ganska humoristisk, i alla fall i efterhand.
Morgonstund har guld i mun
Fredag morgon, klockan ringer och vi tar oss upp. Kollar till på mobilen och ser ett sms från Ving. Där står att vårt plan är trasigt och vi kommer därför få ett annat plan. Platserna kan skilja sig från dem vi redan hade fått. Pang, där exploderade Åsa och direkt tänkte jag det värsta, vi hamnar längst bak mitt i toakön och skrikande barn. Vi hade ju ändå betalat oss upp närmare 800kr för att få de bästa platserna. Jaja, inget vi kunde rå över nu.Vi åker i god tid till långtidsparkeringen som jag nyttjat många gånger helt problemfritt. Vi får veta att vi ska parkera på rad I (i som i Ingvar) och att en bil hämtar upp oss om max 5 minuter. Efter mer än 15 minuter skickar jag sambon till deras lilla kontor och vips kommer en bil. Suck…Väl på flygplatsen går vi till incheckningsautomaterna och testar att checka in fyra gånger utan att det går. Får helt enkelt ställa oss i den gamla hederliga incheckningskön.Efter långa köer i säkerhetskontrollen kommer vi in till taxfreen där vi båda skulle köpa deodoranter. Jag använder bara en sort, en för herrar, men den var så klart slut. Fick bli något annat.Med alla dröjsmål på parkeringen och i säkerhetskontrollen hade vi knappa 30 minuter till att äta, vilket vi verkligen behövde. Så på stående fot tryckte vi i oss en varsin toast innan vi fick ta oss till gaten.
Kaskadkräktes på planet!
Det visade sig att vi inte behövde oroa oss för platserna, fick ungefär samma platser som vi betalade för. Nice.. nu kan vi ta det lugn de kommande 7 timmarna. Jo tjena… Drygt halvvägs ner till Gambia måste jag kuta till toaletten och spy. Jajamen.. Kaskadkräktes!! Resten av resan spenderades med nackkudde och hyperventilering för att inte spy mer. Det var dryga timmar. Efter analyser tror vi att det var bieffekterna av malariatabletterna eller att jag drack skumpa, jag är inte så bra på bubblor. Skit samma.
Okej, vi landar. Så nice att kliva ut och möta den varma fuktiga luften och kunna andas lite. Vi är bland de första ut och kommer med första bussen in till terminalen. När vi kliver av står det personal där och ger oss lappar som vi ska fylla i. De tittar undrande på oss och frågar mig om varför alla behöver dessa, de ska ju ha delats ut på planet. Men det hade de tydligen missat. Blir fullständigt kaos då vi inte kommer vidare om vi inte fyllt i dessa. Folk i panik skriver medan de går..
Kommer in på terminalen som kanske är precis det man väntar sig i ett land i Afrika. Hahaha… Först ska vi genom passkontrollen som är typ 4 minibås med arga män i. Den jag gick till ställde lite frågor och om man har sett program på tv som Boardercontrol i Australien bla så blir man lite skakig. När han plötsligt fråga vilka sociala medier jag jobbar med så får jag panik, tänk om jag inte får komma in i landet. Aaahhh… Men sedan frågade han bara om han fick lägga till mig på Facebook. Hahahahaha Asså jag orkar inte.
Bagagecirkusen
Sedan kommer den roligaste cirkusen av dem alla. Bagagebanden. Det fanns TVÅ. Utrymmet runt var extremt litet och så varmt att en kvinna svimmade. Det kryllade av män i oranga skjortor som visade sig vilja hjälpa dig med väskorna och så klart få pengar. Men vi spenderade långt över en timme på att få någon klarhet i var våra väskor var?! Det gällde alltså alla på vårt plan, inte bara oss. Det placerades lite pengar i händerna på folk som då klättrade in via bagagebanden och kom ut med rätt väska.
Väskorna börjar komma fram, det är kaos. De som kastar väskorna på bandet bryr sig inte riktigt om hur eller när så väskorna fastnar och skapar stora högar av väskor och personal får springa omkring på banden och städa och flytta väskor. Vid ett tillfälle fick alla skrika åt dem att stänga av banden för väskorna rasade ner på marken. Asså.. det är så roligt det här.
När väskorna kommit tar vi oss ut till vår buss. Chauffören som körde oss ville så klart tjäna dricks så han pekade ut ALLA festställen på vägen på sin urusla engelska och med en röst så hes att hela bussen vibrerade. Jag fick dock inte njuta så mycket av att se vad vi åkte förbi för jag hyperventilerade och försökte undvika att spy chauffören i nacken.
Men sen kom vi till vårt paradis och hela resan är glömd och nu njuter vi av Gambia.
