Går ner för trapporna till Aspuddens t-bana och ser att nästa tåg går om 1 minut. Springer med lätta steg ner för rulltrappan för att möta en smockfull perrong. Inser att det måste ha varit stopp i trafken tidigare. Jag lyckas ta mig ut på perrongen men ställer mig längs väggen. Jag ser ju att tågen står på kö och kommer in varje minut så ingen stress.
Då kommer tåget. Precis lika fullt som perrongen jag står på. Dörrarna öppnas och kanske tre personer kliver ut. Men självklart ska majoriteten av folket på perrongen klämma sig in trots att det inte går. Desperat ålar dem in sig, klämmer väskor i dörrarna och ser smått panikslagna ut. Jag väntar.
Nästa tåg kommer. I stort sett lika fullt som det innan och nu ska alla, som trots tacklande inte kom med det förra tåget, in. Det går sådär. En man fastnar med väskan utanför och blir även han panikslagen. Jag väntar.
Sen kommer nästa tåg. Typ tomt. Vi som är kvar fyller lätt upp tåget men kan ändå andas och alla väskor är med. Vi åket två stationer (Hornstull) när föraren berättar att tåget tas ut trafik. Vi får alla kliva av igen.
Så kommer nästa tåg. Vi får plats allihopa och jag tar mig till Slussen. När vi kommer in ser jag att den perrongen är lika full som det var i Aspudden när jag kom ner. Nästa utmaning: Ta mig ur tåget och upp för att kippa efter luft! Det gick.
Nu är jag på jobbet!
