Utan vissa människor i mitt liv så hade jag inte varit den jag är. Det är mycket vad som händer i omgivningen som påverkar en att utföra saker, vara glad eller ledsen eller utföra stordåd.
Jag ser en ganska tydligt skillnad på mig nu och för några år sedan.
Då – led av kronisk migrän som ingen hade diagnostiserat än. Smärta dygnet runt som gav mig enorm trötthet, dåligt humör och beroende av värktabletter. IBS som inte heller var diagnostiserad. Mådde ofta väldigt dåligt. Trots ett inre driv att göra saker så orkade jag liksom inte. Allt kändes menlöst.
Nu – Sedan träffade jag underbara människor som gjorde mig glad och peppad. I träningssammanhang mötte jag tjejer med humor, glädje, värme och som peppade och hyllade så man orkade liksom. Jag tog tag i saker, redde ut alla sjukdomar och kan hantera dem. Jag har energi utan dess nåde och ser en klar framtid. Jag har mål, ambitioner och är lycklig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Men det här hade inte gått utan att jag lyfts av människorna kring mig (som jag egentligen inte känner så där jätteväl). Men deras humör påverkade mitt humör som påverkade resten av mitt liv.
Så utan omgivningen så hade jag nog inte orkat ta mig hit. Jag hade fortfarande varit sjuk utan att veta vad för sjuk och jag hade varit trött, ledsen och deprimerad.
Ett stort tack till dansgänget, sambon, salsapolarna och alla som någonsin har pratat med mig. Tack för att ni finns och gör mig till den jag är.
