Det var länge sedan jag hittade till Fredrik Backmans blogg. Han fick mig att vrida mig av skratt av lustiga formuleringar och världens längsta paranteser. Jag följde honom länge och när första boken var ett faktum stod jag i lång kö för att få den signerad av mannen himself.
Fredrik är en väldigt varm person och jag kan bara gissa men jag tror att han är en helt fantastisk pappa och absolut, en okej make 😉
Mannen som heter Ove är en förlängning av hans blogg, enligt mig alltså. Humorn är likvärdig och språket likaså. Dock är den mörka tråden genom boken inget jag sett några inslag av hos Fredrik tidigare. Men det är just den mörka tråden som gör boken så bra för det är inte bara glättigt och humor. Sedan släppte Fredrik fler böcker och jag slukade dem alla. Faktum är att jag anser att alla böcker är lika bra. De är skrivna på samma sätt, lite konstiga och skruvade och jag finner mig bekväm med den stilen.
Filmen
Att läsa en bok, älska den och sedan inse att det ska bli film.. Det är inte alltid man blir glad för en film kan sällan återge boken till sin fulla rätt. Men jag såg fram emot filmen, såg den, och så klart älskade den. De hade gjort det så himla bra och fått med så mycket av boken och Rolf Lassgård gör en näst intill perfekt version av Ove. Det saknades två sekvenser som jag gärna sett; den om parkeringsplatsen och när han ska köpa en iPad, men man kan ju inte få allt. Jag såg filmen tillsammans med min syster och hon hade samma åsikter som mig.
Showen
Sedan kommer det fram att Johan Rheborg skulle göra någon slags teater av detta. Jag som slukar allt som i grunden är skapat av Fredrik ville så klart se showen och sent om sider gjorde jag det, i dag faktiskt. Helt ärligt hade jag INGEN koll på vad det var jag skulle få se. Jag har ju förstått att det är en monolog, men hur fan gör man det? De första 10-15 minutrar satt jag mest och undrade över vad det var och vad som skulle hända. Jag väntade mig dekorer och musik och något som hände på scen, men det enda som gjorde att man reagerade var att det kom lite snö från taket vid ett tillfälle. Men efter dessa 10-15 minutrarna så insåg jag briljansen i showen. Jag förstod vad han gjorde, hur showen skulle bli och jag slappnade av och tog bara in allt som hände. Johan briljerade och för någon som inte ens kommer i håg vad jag åt till frukost så är det fan grymt bra att komma ihåg 70 minuter tal. Du har ju INGEN som kan rädda dig från minnesluckorna.. Bra jobbat Johan.
Tack Fredrik för att du lånar ut din sjuka humor och skruvade hjärna så vi får ta del av den.
