En dag ringer en person till mig som jag tycker väldigt mycket om. Vi träffades på Allsång på Skansen då han valde ut bla mig till att sitta i Guldsoffan. Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv vilket förmodligen märktes rätt väl.
I alla fall så ringer han mig och berättar om att hans projektanställning tar slut i årsskiftet och nu vill han samla ihop några av sina vänner för att skapa något enastående, något nytt och uppseendeväckande som en "söka-jobb-kampanj". Han var less på allas försök med Youtubevideos och annat som redan gjorts för många gånger. Han undrade om jag ville vara med i detta projekt och jag tände ju direkt, jag älskar spännande projekt, träffa nya människor och få chansen att lära mig nya saker så jag sa JA!
Sen träffades vi.. Då träffades vi på Deportivo och jag var omringad av reklamfolk. Folk som har idéer i huvudet som man inte tror är möjligt. Folk som är vana att slänga ur sig tankar och idéer oavsett hur de kommer bli bemötta. Folk som inte räds för att säga vad man tycker. Jag blev fan livrädd. Jag fick migrän på fem minuter av skräck för hur jag skulle ta mig för, jag är nämligen väldigt rädd för att säga saker i ett rum med folk. Så jag satt mest och kladdade ner spännande ord och uttryck, sög in atmosfären och flikade in med ett par småtankar.
Efter mötet jobbade man mest på egen hand och vi skötte all konversation på FB i en sluten och hemlig grupp. Jag såg hur saker växte fram och jag kände återigen att jag var lite borta och inte tillförde så mycket. Men jävlar i mig vad jag har lärt mig i stället. Jag kände mig, känner mig och tror jag är en praktikant i livet. Hahaha!
Men reslutatet blev det ack så populära lunchaihop.se som det skrivs om ialla tänkbara medier både på svenska och engelska. Följ hashtagen #lunchaihop på Twitter och logga in med ditt LinkedIn konto och börja lunchaihop folk du tycker borde träffas för att göra lite affärer och jag pratar inte om sex.