Jag håller oftast upp en fasad av att jag är så glad när folk lyckas med något, får nytt spännande jobb, roliga uppdrag, träffar roliga människor osv. Jag ler och säger “-Åh så roligt för dig, jag är verkligen glad för din skull”. Inombords fräter orden sönder mig när jag inser att jag inte har det jag vill ha.
Det kanske låter hårt och visst det är inte alltid så. Jag har det väldigt bra på alla sätt och vis. Men jag strävar alltid efter mer och har så svårt att glädjas när andra lyckas för jag är rent utsagt avundsjuk.
Det är något jag måste jobba på, det har jag insett. Jag kommer ju ingen vart i livet om jag bara ska vara avundsjuk, man måste anstränga sig för att nå sina mål, det vet jag! Men just nu känns det som om jag bara sitter i en låda av glas. Jag tittar ut på alla runt omkring mig som lyckas med en det ena och en det andra. De ser lyckliga ut, mår bra och är smala. När är det min tur?
Folk kanske tror att jag tror att det är på topp med tanke på att jag syns i tv i bland. Visst är det sjukt kul och jag hoppas på att det ska leda till mer men just nu händer inget annat. Det har liksom stannat upp. Det är svårt att få mer sådana jobb när man är låst på ett kontor 9h om dagen VARJE DAG! Jo, jag kan anstränga mig en smula till för att förekomma tidningar, radio och tv men när? Jag har också en sambo, gymmet och ett hem som ska tas om hand. Familj och vänner ska få sitt och så måste jag sova.
Så i julklapp önskar jag mig MASSOR MED MER TID och pengar.
Tack för mig!