Okej. Mina fösta stapplande steg har tagits inom rallyvärlden. Det var deltävling nummer 4 och vi var i Hässleholm. 

Jag hade mer eller mindre ingen aning om hur ett rally går till, vad jag skulle göra, var jag skulle vara, vad som förväntades, vad folk hette osv. Men det gick väl ganska smidigt. De flesta hade sett pressutskicket och fattade vem jag var. Inte så svårt när majoriteten av folket på ett sådant här event är män.

Jag fick träffa sjukt mycket folk, både förare och journalister och arrangörer och jag kommer inte ihåg ett enda namn. Bra Åsa!

Tyvärr består ju mitt jobb i att vara instängd på presscentret vilket gör att jag inte alls får se rally. Jag hann se glimtar av två olika sträckor men inte alls nog för att bilda mig en okej uppfattning. Tyvärr var det också så pass många som skulle åka med på lunchtimmen så jag fick inte heller prova att åka rally.

Dock har jag förstått detta:

1. Det är inbitna entusiaster som sysslar med detta. (som med de flesta bilsporter)

2. Det är sjukt svårt att få sponsorer som ensam förare med en bil. Bilarna är dekorerade med tusen klistermärken från små och lokala företagare. Bättre än inget.

3. Serviceplatsen består av små vanar och husbilar. Inga trailers och annat överdåd, de pengarna finns inte i denna sport.

4. Man kör olika sträckor under två dagar. Det är alltså inte en tävling, kan man säga, utan flera. Varje sträcka kallas SS följt av vilket nummer på sträckan det är. SS står för Special Sträcka. Varje sträcka vinns av någon och efter alla körda sträckor har man en vinnare.

5. Sträckorna är geografiskt placerade en bit i från varandra så bilarna åker på vanliga vägar för att transportera sig mellan dem. De har då en viss tid på sig att komma dit.

6. Service av bilarna får endast ske på serviceplats och på angiven tid. Det sker en eller max två gånger på en dag. Får man tex punka på en sträcka får man lösa det själv och räkna med att halka efter rätt rejält.

7. De flesta teamen är usla på marknadsföring. Det här med hemsida, blogg, twitter och Facebook går dem förbi. Det gör det svårt att följa teamen mellan SM-tävlingarna och svårt för mig att lära känna dem mer under en icke så pressad tid.

8. Prisutdelningen är inte välbesökt och vinnarna är sällan talföra av sig. De trivs nog bäst bakom ratten och vill bara ägna sig åt sin sport.

9. Att vara besökare på en tävling är inte helt lätt. Du kan köpa program på olika ställen i den orten tävlingen går av stapeln. En karta ska medfölja programmet så du själv ser var sträckorna går. Välj en plats där det händer något som en skarp kurva tex. Det ger mest potential att se en schysst sladd, volt eller liknande.

10. Som besökare ska du ta med dig stol, picknick, kläder lämpliga för klimatet, kamera och gärna mobil med extra batteri. I mobilen kan du lyssna på rallyradion som är mycket bra samt se tidsrapporteringen live.

Det var en del av det jag snappat upp. Jag satt mest på presscenter och kollade av Twitter samt Facebook, försökte lyssna på radion och förmedla enstaka händelser.

Nästa tävling är i Linköping och nu känner jag mig liiite mer förberedd. Jag fattar vad det går ut på. Kan svara på fler frågor och börjar få lite koll. Det tar sig!